Sista arbetsdagen
Så idag var alltså min sista arbetsdag någonsin på förskolan som jag har jobbat på i 5 år.
De senaste två veckorna har verkligen varit känsloladdade för mig och jag har brustit ut i gråt några gånger. Jag är extremt nöjd med mitt beslut att säga upp mig, hade trots allt haft en allvarlig konflikt angående lön med min arbetsgivare i 1.5 år. Men samtidigt är alla på förskolan, främst barnen, som en familj för mig. Många av barnen umgås jag med åtta timmar om dagen. Leker, byter blöja, tröstar, tillrättavisar, matar, busar, nattar mm. Jag gör sånt som vilken mamma, pappa, bror eller moster som helst brukar göra. Bara det att vi inte har någon verklig relation. Den är proffesionell. Men hur man än kämpar för att vara proffesionell så får skapar man automatiskt (vare sig man vill eller inte) väldigt starka band till barnen. Speciellt de barn som jag har jobbat med under alla dessa fem år. Hur gör man för att bara skiljas åt? Det finns ju ingen konflikt mellan mig och barnen (eller deras familjer), jag älskar mina närmsta kollegor och är även vän privat med dem, det är bara arbetsgivaren jag har haft problem med. För min egen skull lämnar jag den här arbetsplatsen, men fy vad ont det gör i mitt hjärta att lämna dessa barn. Jag vet att allt kommer gå bra för dem, att de nya pedagogerna är kunniga och kommer att skapa starka band med barnen. Allt som har med mitt yrke har jag inget problem med att lämna, men dessa barn, deras personligheter... Hur ska jag klara mig utan dem?
Självklart vet jag att det kommer gå bra för både mig och barnen. Jag kommer tycka att det är hur skönt som helst att ha gått vidare även om jag är emotionell just nu. Anledningen till att jag är så emotionell just nu beror nog mest på att även föräldrarna har varit väldigt känsloladdade och givit mig presenter och fina tackkort med känslomässiga texter.
Jag valde att fira min frihet med champagne och trerätters: rårakor med löjrom, lök och gräddfil, nötytterfilé med grönsaker och sist praliner och rödvin tillsammans med min älskade hälft Levi. Om bara någon timme åker han till Kosovo i några dagar för ett bröllop, så jag inleder min semester i ensamhet. Det känns känns helt okej, i morgon är det årlig sommarfest hos min kusin. Sedan har jag ju som plan att fortsätta med mina morgonpromenader. Varje dag promenerar jag vanligtvis till jobbet, oftast innan frukost, med en stor flaska vatten eller en kopp hett citronvatten. Det har alltid kännts väldigt utrensande och uppfriskande för mig så jag hoppas verkligen att jag ska lyckas hålla igång det trots att jag inte längre nödvändigtvis har någon destination. Jag tänker även att jag ska läsa klart Yogagirl och testa på mer yoga. Och får jag tid över så ska jag städa balkongen, men det är inte direkt prioriterat att slavarbeta första dagarna på semestern. Sista dagarna innan Levi kommer hem igen ska jag passa på att träffa min underbara vän Bella och hennes dotter.